Av någon anledning lyckades jag stänga alla kommentarer till bloggen! Det tog mig väldigt länge att upptäcka detta och jag undrade varför ingen lämnade några kommentarer alls till mig.
Nu ska det fungera igen tack vare min supersnälla vän C som är en hejare på databaser. Så kommentera gärna så att jag ser att det fungerar igen.
Kram Jinni
Update: Tydligen fungerade det inte ändå men jag håller tummarna för att den senaste uppdateringen ordnat upp det. 
Den här morgonen latade vi oss som vanligt. Jag började dagen med att surfa, finns det någon bättre känsla än när internet fungerar som det ska?
Jag njöt av lite sojamjölk innan vi gav oss ut på stan!
Första gången vi faktiskt hittade till en förutbestämd plats inne i stan var när vi skulle äta middag med Marcus, Minh och hans goda vän. Det var en stor seger att hitta för första gången. Vi åt en fantastisk buffé tillsammans på en koreansk restaurang. Maten var verkligen toppen och superfräsch. Vi åt koreansk BBQ där man grillar själva vid bordet och hämtar de ingredienser man vill grilla på ett gigantiskt bord med det mesta.
Vi tog lite bilder men blev tillsagda att det inte var tillåtet att fotografera något annat än det egna bordet, vilket var synd för jag hade velat visa alla fantastiska läckerheter.
Mo, hai, ba… Yo!
Det fanns skyltar vid buffén som sa att man inte fick ta mer mat än man orkade äta upp, som vår vän B brukar säga ”Det är ohult att kasta”. Om man lämnade mat fick man betala böter per 100 gram man slängde.
Marcus bjöd oss på denna fantastiskt goda måltid som var en höjdpunkt på vår resa.
Efter middagen spöregnade det! Quyen och Thanh hämtade upp oss utanför och så åkte vi och såg X-Men: First Class på bio.
Jag bad min älskling att ta en bild på mig och dagens klädsel utanför hotellet. Kanske mest för att visa den vietnamesiska stilen dagtid. Även om det är 36 grader varmt så täcker man gärna kroppen så mycket som möjligt som skydd för solen. Jag kompromissade lite och täckte överkroppen, det gav lite färre blickar när vi susade runt på stan.
När jag tittar på bilden nu inser jag att det enda jag fokuserar på är det fula brännmärket på mitt ben. Det fick jag sist vi var i Vũng Tàu när jag råkade gå emot ett avgasrör på en motorbike.
Hoodie och linne – Vietnam, shorts – Carlings, skor – Vietnam
V och jag bestämde att vi en gång för alla skulle börja hitta i Ho Chi Minh City och begav oss in mot stan. Vi åkte lite fel trots vårt mission men vi hittade ett jättebra café med internetuppkoppling och supergoda crepes.
Jag beställde favoritdrycken igen, avocado-smoothie!
Supergoda crêpes, våran favorit är caféets kycklingcrêpes! Mums!
Efterrättscrêpes
Vi blev kvar på caféet väldigt länge, vi hade bra internet och massor med godsaker. Varje bord var också utrustat med två eluttag! Ska försöka leta fram deras adress och hemsida så att fler kan upptäcka detta fantastiska ställe.
I ett tidigare inlägg berättade jag att Thuan och jag var och fixade håret och hennes pojkvän Marlon försökte hjälpa V att köpa Razer spectre starcraft II - musen han så gärna ville ha. Tanken var att vi skulle möta upp honom så när han skickade ett sms och frågade var vi befann oss berättade vi att vi satt på ett café. Tyckte han att vi kunde ses lite senare när hettan lagt sig. Marlon frågade efter vilken adress vi befann oss på och med hjälp av caféets personal skickade vi iväg vår adress. Svaret vi fick var väldigt roligt: ”OMG it’s just a block from where I live! I will come now!” V mötte Marlon utanför och fick sin efterlängtade mus, se så glad han blev! <3
Hela anledningen till att vi åkte på vår asien-resa var ju för att Quyen och Thanh skulle gifta sig, så när datumet för när deras bröllop kom ville vi ju fira dem. Vi visste inte riktigt hur men dagen efter dagen de skulle gift sig så köpte vi en tårta till dem för att fira att de nästan gifte sig den dagen. =)
Kortet nedan tog vi i smyg för att bageriet skulle veta vad de skulle skriva på tårtan.
Visst var den fiiin!
Parkeringsvakten tog ett kort på oss!
Grejen med överraskningar är att de ju är svåra att planera. När vi smet ut för att köpa tårtan så åkte Thanh till jobbet. 
Jaja, vad ska man göra? Quyen och Thanh åt tårtan tillsammans med sina släktingar nån dag senare.
Vi fick vänta länge på att vår tvätt skulle komma tillbaka efter att vi lämnat in den. Anledningen var att personalen inte hittade hotellet vi flyttat till. (Ett bevis på att det faktiskt inte är helt lätt att hitta i Ho Chi Minh City. ) Till slut hämtade Quyen tvätten och betalade åt oss sålänge.
Eftersom varken jag eller V nånsin lämnat in tvätt så var vi lite rädda för vad det skulle kosta… vi hade trots allt lämnat in en rejäl hög med tvätt och de tog betalt per kilo. Priset för att stryka en skjorta efter tvätt låg på 5000 dong (≈ 1,50 kr) så vi var inte super oroliga.
När Quyen gav oss tvätten frågade vi vad det kostade och hon svarade att det kostade oss 50.000 dong (≈ 15,70 kr). Hur billigt som helst. Ett litet problem var väl dock att våra kläder inte luktade Sofflan sommaräng utan ganska start utav klor. Det andra lilla problemet var att all vit tvätt inte längre var riktigt vit… trots att vi bett dem separera tvätten eftersom vi läst på några resesajter att det inte var så vanligt.
Några av våra vita kläder hade också fått några bruna, beiga fläckar runt halsringningen. Vi kunde inte utesluta att de kom från vår solskyddsspray så vi klagade inte. Vi visste ju trots allt att detta kunde hända eftersom vi läst om det innan.
När man inte har något planerat kan man ju alltid shoppa lite. 
Sanningen är att vi faktiskt har handlat mycket mindre än vi trott och att det vi köpt har varit saker vi behövt på resan och inte nödvändigtvis när vi kommer hem. Eftersom vi ibland har haft svårt att tvätta har det köpts en del underkläder, tur att de inte är så dyra…
Jag köpte några såna här pormask-strips för näsan, de var jättebilliga jämfört med Sverige. 18.000 dong för ett paket. (≈ 6 kr) V passade på att köpa några han med.
Trosor 46.000 dong /styck (≈ 14,50 kr/styck)
BH 225.000 dong /styck (≈ 70 kr/styck)
Som vanligt när våra vänner inte hade planerat något åt oss (vi har blivit väldigt bortskämda) så sov vi bort halva dagen.
Innan vi kunde äta var vi tvungna att ta ut pengar. Det har varit lite strul varje gång vi vill ta ut eftersom vissa (ganska många) bankomater inte tar internationella kort. Jag tror V provade minst 5 stycken innan vi fick ut lite matpengar. =)
Tillbaka på Long Monaco
V beställde en medium pizza den här gången (jämför med small)
Efterrätt
Vi bytte ju hotell några dagar tidigare och här är lite bilder på hur huset ser ut utifrån. Hittills har jag ju skrivit om vårt hotell vi bytte från; Tán Hoa Cát och även vårt hotell som vi bodde på i Bangkok; Amari Residences Sukhumvit. Alla har varit väldigt olika och det är kul att jämföra våra olika boenden under resan.
För personer som gärna vill bo billigt i Ho Chi Minh City och inte har så stora krav på att bo mitt i city är Saigon Workers Resort ett utmärkt val. Neil hyr oftast ut rum per månad och erbjuder också hjälp att hitta jobb som lärare i engelska, så är du intresserad av en längre vistelse i Vietnam är Neil en bra kontakt att ha. Hälsar du från oss kan du säkert få lite rabatt på ett rum om ni stannar några dagar. Vi betalade 180.000 dong (≈ 57 kr) per natt inklusive el och det tycker vi var ett riktigt bra pris!
Neil i sin bar på bottenplanet
Bilder lånade från Saigon Workers Resort’s hemsida (2 bilder nedan).
Nedan: egna bilder på vårt badrum
Efter fikat så var vi ju fortfarande väldigt hungriga och eftersom det ligger en fantastisk skaldjursrestaurang så nära där vi bor så måste man ju ta tillfället i akt. V tog som vanligt kyckling och kött med ris. Vi andra njöt för fullt av krabba, men den här kvällen verkade det nästan som om krabborna bestämt sig för att ge igen, äter vi krabba för ofta?
Vi hann inte in till stan för att äta innan fikat (vi stannade för länge i Hello Kitty affären) så vi for direkt till coffee-shopen.
Här träffade vi ett helt gäng vänner som pluggat i Umeå och det var jätteroligt att få träffa dem igen och se vad de gör nuförtiden. Många av dem har inte träffat varandra såhär heller sen de kom tillbaka till Vietnam så det var en mycket rolig kväll för alla.
På väg in till stan på våra motorbikes flashade en rosa butik förbi. Jag hade sett den en gång tidigare när vi skulle sjunga karaoke, men då hann vi inte stanna. Så nu tog jag min chans och ropade ”Stooopp!! Stannaaaa!” De andra hade helt enkelt inget val när jag släpade in dem i det rosa himmelriket.
V är väldigt road, haha!!
Snälla Thanh ville jättegärna köpa en present till mig, jag fick det här jättefina armbandet av honom. <3
I butiken jobbade ett tvillingpar som gärna ställde upp på en bild.
Efter badet var vi lite hungriga och bestämde oss för att åka in till stan för lite mat. Medan vi hämtade ut våra motorbikes från parkeringen så såg Quyen matstånd utanför.
En kvinna sålde rispappersbitar med lite olika tillbehör som sås, torkat kött, räkor, grönsaker mm. Det serveradesmed pinnar i en liten plastpåse.
Jag blev förvånad över hur bra engelska hon hade och hon berättadeatt som ung hade hon jobbat som caddy på en golfbana. Hon hade varit mycket vacker och fått många kontakter i England och Europa. Hennes gamla arbetsplats, golfbanan hade legat precis på den plats hon nu stod och sålde mat. Själv tyckte hon att det var lite av livets ironi.
Vi provade även mystiska ägg, de är smaksatta med kryddor inne i ägget men säljaren avslöjar aldrig hur han fått in kryddorna i ägget.
Quys motorcykel gick sönder så den åkte på reparation, i Vietnam finns det en motorcykel reparatör i varje kvarter nästan så det är aldrig svårt att få hjälp.
Quy valde att åka hem så Thanh kom tillbaka och vi kunde åka vidare in mot stan.
Den här söndagen hade vi planerat att åka till Đầm Sen Water Park med våra vänner.
Vi vågade faktiskt inte ta med kameran in utan låste in den i skåpet för det var verkligen sprutande vatten överallt. Men vi hade sjukt roligt.
Dagens klädsel var ledigt och bekvämt
Topp – Thailand, Shorts – Carlings, Ballerina skor – Esprit (köpta på Åhléns)
Hello Kitty pryder min sockerrörs-saft!
Ingången
Här ser man en av rutschkanorna vi åkte
Quyens bror Quy är glad efter en dag full av badande
Eftersom jag gärna vill dela med mig av vårt vattenäventyr så har jag tagit några bilder från vattenparkens egen hemsida. Den finns både på vietnamesiska och engelska så om någon är sugen på att besöka parken är det bara att kolla upp information på hemsidan.
Inträdet för vuxna (personer längre än 140 cm) är 100.000 dong (≈ 31,50 kr) och då är det inga extra kostnader på insidan förutom mat och skåphyra.
Att besöka Đầm Sen Water Park i 5 steg:
Kamikaze
Jag fattar inte att jag vågade åka denna, men V uppmuntrade mig att åka allt möjligt. Den här var jättebrant och målet var att glida så långt man kunde på vattnet när man kom ned.
Rope Swinging
Den här fanns i två varianter, en på grunt vatten och en på djupt. Man åker på en linbana som tar ett abrupt slut och sen släpper man handtagen och hoppar ner i vattnet. Inget speciellt egentligen men det är högre än man tror. Många i Vietnam kan inte simma och badvakterna fick rycka ut ganska ofta när personer som inte kunde simma hoppade i vattnet. Tydligen så spelar det ingen roll att det finns en skylt att man måste vara simkunnig. Jag var lite feg och släppte handtagen innan stoppet, V hade bara en kontaktlins så han hade inget djupseende och gjorde ett jättemagplask till den stora massans förtjusning. Det var alltid en stor publik till denna attraktion och många försökte visa upp sig med en volt i slutet med större och mindre framgång. Några av våra vänner ville inte prova denna eftersom en icke-simkunnig hade drunknat här.
Boomerang
Den här var riktigt rolig, man sitter tre på en madrass med hål och sedan släpps man ned i en gigantiskt half-pipe. Det kittlades verkligen i magen. Åkturen var över på några sekunder men kön tog ganska lång tid. Men definitivt värt det i alla fall en gång.
Đầm Sen Water Park har många fler attraktioner än dessa det är bara att ta en titt in på deras hemsida. Om ni är i Ho Chi Minh City så tycker jag definitivt att ni ska besöka denna vattenpark en varm dag. Priset är lågt för timmar av skoj.
Kram Jinni <3
Att ha hund i Vietnam skiljer sig en del från att ha hund i Sverige. Jag vet inte riktigt hur de officiella reglerna ser ut för hundägare så detta är bara mina personliga iakttagelser.
Det verkar inte finnas något koppeltvång, många hundar springer lösa på gatorna men håller sig oftast nära sina ägare.
Det finns alltid en risk att hunden blir stulen och sedan såld för att bli mat på någon restaurang. Man bör hålla sin hund inlåst och med koppel om man är ute på en promenad.
Hundägare i Vietnam älskar sina hundar lika mycket som vi men gosar inte med dem på samma sätt som jag gör med min lilla vovve. Hundarna är ofta bortskämda och väl omhändertagna men man sitter inte och klappar och kliar dem i timmar, de får god mat och några klappar när man kommer hem.
De hundar vi har hunnit lära känna lite bättre är båda stora personligheter, precis som alla hundar har sin egen personlighet.
Ki-Ki
Ki-Ki är Quyens familjs hund. Hon är familjens vakthund lika mycket som hon är familjens ögonsten. När man kommer till porten skäller hon högljutt men det går snabbt över. Hon blir superglad om hon får matrester och precis som min lilla tjej tar hon god tid på sig att lära känna nya personer. Ki-Ki är väldigt rädd för att gå utanför familjens hus och stannar därför alltid inomhus. Hennes behov uträttas på tredje våningen. Favoritplatsen är under en byrå på andra våningen.
Queen
Queen lever verkligen upp till sitt namn. Hon är familjens drottning! Queen älskar att åka motorbike och hoppar gärna upp på fotstödet när hon får chansen. Queen är alldeles för fin för att tugga sin egen mat och hon äter därför bara mat som redan är tuggad av familjen! Favoritpositionen såg ni i mitt förra inlägg.