Om du missade första delen, läs den här.

21 JULI 2012
Vi tog hissen upp till BB Stockholms förlossningsavdelning på våning 9 och vi kunde lättat konstatera att de hade ett rum som väntade på oss.

Barnmorskan kopplade upp mig till CTG-maskinen och det konstaterades att värkarna verkligen var igång och regelbundna. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att man som förstagångsföderska alltid blir lite ifrågasatt gällande hur långt fram förlossningen gått, självklart är det en okänd upplevelse och barnmorskorna har gjort detta hundratals gånger, men när man ringer in till förlossningen och de frågar om det är ens första barn så tror de alltid att man överdriver lite och att man kan vänta hemma en stund till. Men det beror säkert på deras tidigare erfarenheter, men det är ju inte alltid så…

03.30 – öppen 5 cm
Det upptäckte nämligen min barnmorska Willemien som gjorde en vaginal undersökning vid 03.30 och kände att jag öppnat mig 5 cm. ”Ojsan, du är ju öppen hela 5 cm!” utbrast hon.
Det fick mig faktiskt att tro att jag skulle ploppa ut barnet i superspeed inom nån timme, men så var det ju självklart inte. Barnmorskan hade känt att det var riktigt mycket vatten innanför hinnan vid livmodertappen och bestämde sig för att ta hål på den.
Tydligen hade mitt vatten bara fått ”pyspunka” tidigare och kanske var det så att båda hinnorna inte gått sönder eller så hade det bara blivit ett litet hål högt upp nära min bröstkorg så lite fostervatten skvalpade ut då och då.
När hon tog hål på hinnorna och två liter kroppsvarmt fostervatten forsade ut mellan mina ben och ner på sängen, golvet och barnmorskans skor och byxor, så insåg jag att okej,
NU har vattnet gått.

04.30 – Sterila kvaddlar
Värkarna tilltog och gjorde mer och mer ont och jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag litade på att barnmorskan skulle välja lämplig smärtlindring åt mig men att jag gärna skippade akupunktur och affirmering och annat lull-lull.
Barnmorskan föreslog sterila kvaddlar, vilket hon beskrev som att få några getingstick där man har som mest ont och efter att getingstinget släppt skulle det kännas bättre.
Hon sa att väldigt många upplevde smärtlindring genom metoden och att det kunde vara ett bra alternativ för mig som redan öppnat mig så mycket. Jag bestämde mig för att prova och en undersköterska och barnmorskan tog plats på varsin sida om sängen och med en spruta var stack de mig snabbt 8 gånger tillsammans på nedre delen av magen.
Jag skrek som en stucken gris, det kändes som den värsta smärtan någonsin och jag grät och skrek som ett barn som vill ha sin mamma.
Effekten av de sterila kvaddlarna uteblev helt och lämnade bara en svidande känsla och en ännu ömtåligare mage. Nu i efterhand så skulle jag inte rekommendera det till någon, men resultatet är ju som sagt individuellt.

06:00 – öppen 8 cm
Barnmorskan tyckte att jag öppnade mig väldigt fort och att öppningsarbetet gått så bra att snart var det nog dags. Jag hade öppnat mig 8 cm och inte fått någon mer smärtlindring än sterila kvaddlar som inte gett något resultat. Mina värkar hade dock börjat ta av min styrka och jag fick lustgas för att orka de sista två centimeter som återstod.
CTG mätningen fungerade ganska dåligt och maskinen tappade ofta kontakten med barnet vid mätning utanpå magen så barnmorskan satte i en skalp-CTG på bebisen, en avläsare som var fäst på bebisens huvud mellan mina ben. Det kändes hemskt att en liten skruv redan hade borrat sig in i vår bebis skalp och att hon fått detta bemötande innan hon ens kommit ut i världen.
Jag fick prova att sitta på en pilatesboll ett tag men det kändes inte alls bra och undersköterskan satt bakom mig och försökte pressa mig ner i bollen när jag försökte resa mig, vilket bara var obehagligt.
Två timmar senare var värkarna så kraftiga att det kändes som att lustgas inte hjälpte något alls. Jag bara skrek och hade ont, men inget hjälpte.

08:51 – Epiduralbedövning – räddningen!
Jag hade mentalt redan gett upp för länge sedan när epiduralen sattes in. Jag var bara så utmattad. Jag hade andats in så mycket lustgas att jag knappt märkte av narkosläkarens närvaro. Efter att epiduralen sattes in så tog min kropp en lättnadens suck och jag somnade.
Jag vaknade någon timme senare och kände mig som en ny människa. Det kändes som att jag sovit i hundra år och att jag hade hur mycket energi som helst, och bäst av allt – ingen smärta.

Så här glad var jag en timme efter epiduralbedövning

När jag somnade efter att epiduralen börjat verka passade även älsklingen på att sova lite. Han var helt slut och vi lät honom sova ända tills det var dags för krystvärkarna.

Här hade jag någon peak på epiduralen, jag var superglad och inte särskilt intresserad av att fortsätta förlossningen, jag mådde bra och ville helst hem och sova.

11.00 – Världens godaste glassdrink
Jag fick först sitta en stund på en låg pall som såg ut som en halv toalettring. Bara genom att sitta på den så blev det tryck nedåt och jag tyckte det var ganska obehagligt för man kände sig väldigt bajsnödig. Vanligtvis sitter ens partner bakom en och man vilar bakåt med partnern som stöd, men jag hade den fantastiska barnmorskan Eva som stöttade mig när min älskling sov.
Eva satt och gav mig ansiktsmassage och så sattes värkstimulerande dropp in eftersom de ville att epiduralen fortfarande skulle ha lite verkan under krystvärkarna.

Jag fick lägga mig i sängen en stund senare och fick en fantastiskt god glassdrink med jordgubbssmak, undersköterskan Eva sa att den bara ges en gång mellan öppningsvärkar och krystvärkar för att ge extra energi till mamman. Det var typ det godaste jag nånsin druckit kändes det som. (Är helt övertygad om att det är nån superdrog i drinken för jag kunde inte sluta tänka på den senare, ville bara ha mer. Haha!)

11: 32 – Krystvärkarna startar
Jag hann lägga mig ned och sörpla lite på glassdrinken innan krystvärkarna startade. Efter att de startat gick allt så himla fort. Jag minns mest att jag skrek ”Jag vill inte!” om och om igen. Barnmorskan hade förklarat för mig lite snabbt att trots epiduralen så skulle smärtan av att pressa ut barnet ur underlivet inte vara helt smärtfritt, så jag skulle inte räkna med att inte känna något.
Min soldat hade vaknat av mina skrik och kom för att stötta mig i slutfasen. När det var dags att krysta och pressa på så använde jag först det mesta av min energi till att skrika att jag ville hem eller att jag inte ville, eller helt enkelt bara skrika rakt ut. Soldaten sa att jag hade klämt rejält i hans hand men det har jag inget minne av.
Jag andades lustgas frenetisk och slutade inte förrän jag var halvt medvetslös och undersköterskan eller soldaten slet masken ur händerna på mig. Jag minns att barnmorskan försökte kommunicera med mig men att jag var helt borta och allt snurrade.
Barnmorskan hade en blöt varm handduk i sin ena hand och med handduken emellan höll hon ett finger i analöppningen. Jag hade ingen jäkla aning om varför de gjorde detta och jag skrek upprepade gånger ”Ta boooort handen!!!!
Efteråt berättade barnmorskan Nina att det inte var läge att ta den diskussionen då och fortsatte att hålla sitt finger i mitt anus. Senare förklarade hon att den varma handduken hjälpte till att mjuka upp och de höll fingret i analöppningen för att kunna känna så att man inte spricker onödigt mycket så de kan hålla tillbaka barnet lite om det behövs.
Nina lyckades få mig att koncentrera min energi på att krysta istället för att skrika och på 5-6 värkar så var det hela över.

11:46 – En flicka föds
Efter den sista krystvärken var det faktiskt nästan som ett blött plopp och hela kroppen slappnade av. Massor med vatten, blod och gud vet vad forsade ut och jag och älsklingen tittade ned för att se vår dotter.
En till barnmorska som jag inte märkt i rummet tidigare stod vid sängkanten och höll i bebisen. Bebisen var blå och det var helt knäpptyst i rummet. Varför skriker hon inte? frågade jag Valdemar och tittade oroligt på honom.

Varför är det helt tyst?…

Den nya barnmorskan tittade på Valdemar och sa ”Pappa kan följa med oss till rummet bredvid.” Så lämnade alla rummet utom barnmorskan Nina…

7 Thoughts on “Min förlossningsberättelse – Del 2

  1. Jag vill ha del 3!
    F.ö: herregud vilken resa.

    • Det kommer… =) Det tar bara sån tid att få ned det på pränt…

      • Du har precis fått barn också. Det kommer väl när det kommer. Tycker bara det är kul att få läsa din historia! Har du landat något sånär nu? Eller är du fortfarande uppe i varv över att du blivit mamma och att det ligger en liten tös vid din sida varje dag?

  2. Oj, vilken cliffhanger ;) Tur att jag redan har sett ett levande bevis på att det gick bra :D

  3. Jag fortsätter att läsa om din upplevelse med stort intresse och spänning…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Post Navigation