Tag Archives: Amning

Idag är det min måndag. Dagen då veckan kom igång och det känns så himla skönt.Ylva har haft ont i magen och sovit väldigt dåligt i början på veckan så jag började oroa mig över att hon blivit dålig. Men nu tror jag att den lilla krisen är över.

När Soldaten var hemma senast så bestämde vi oss för att det var dags att sluta amma. Under tre veckor tog Soldaten all nattning och vi fick bara återfall två gånger under perioden då Ylva var jätteledsen. Vi ersatte amningen med välling och det verkade gå bra. Problemet var bara att mängden välling som åts på natten stegrade allteftersom och hade sin kulmen här i måndags kväll/natt då Ylva drack fyra flaskor och vaknade så fort hon inte hade flaskan i munnen.

Samtidigt verkade hon ha jätteont i magen under tiden, hon var uppsvälld, trött och ledsen. Tillslut ringde jag till BVC och de rekommenderade inte att man skulle äta så mycket på natten. Gluten är hårdsmält och ska ju introduceras långsamt i början, så för Ylva blev det nog för mycket för snabbt.

Inatt sov Ylva jättebra hela natten på en flaska välling och med ljummet vatten i flaskan efter det. Jag hoppas att det kommer hålla i sig, för det känns uppfriskande att ha fått sova en hel natt!

131113 Espresso House

Att få sitta på mitt favoritcafé med en White Mocca Latte är verkligen lyxigt efter att ha varit hemma med Ylva två dagar med magont. Hoppas ni har en lika bra dag idag!

Idag är det ny vecka och dagen då Soldaten ska åka tillbaka till Afghanistan på utlandstjänst. I vanlig ordning är jag sur och grinig på allt som vi inte hann med och känslan av att bli lämnad med precis allt är överhängande när det bara är några timmar kvar.

131027 Pappa Collage

Den här gången oroar jag mig lite över Ylva också. tidigare har hon varit så omedveten om vad som händer omkring henne att jag inte tror att hon märkt att Soldaten varit borta. Men nu är hon världens pappa-gris och verkligen älskar att göra saker med honom. Det kommer bli ett sånt tomrum för henne att det gör lite ont i hjärtat att tänka på det.

IMG_2671e

Under de tre veckor Soldaten har varit hemma gjorde vi ett nytt försök att sluta med amningen. Så Soldaten har lagt Ylva varje kväll i tre veckor och det verkar faktiskt som att vi lyckades den här gången. Jag har ingen mjölk kvar (tror jag) och Ylva sover gott om nätterna på välling. Nu när hon inte behöver ammas längre borde det inte vara något problem för mig att lägga henne, men visst är jag lite orolig över att Ylva ska vilja att hennes pappa ska lägga henne.

Nu gäller det att se framåt, tänka på att det inte är så lång tid kvar av utlandstjänsten och planera nya vinteräventyr med familjen.

IMG_9782e

I söndags kväll inledde vi våra kvällsrutiner som vanligt. På söndagar brukar jag duscha lite snabbt medan Ylva badar bredvid i sin badbalja. När vi var klara ställde sig Ylva upp i badbaljan och sträckte upp armarna, sedan pekade hon på mitt bröst och säger ”Tut-Tut!”.

Jag har alltid sagt att jag ska sluta amma innan Ylva kan säga att hon vill ha tutte, och nu kändes det som att det kanske var dags att börja ändra på nattningsrutinerna. Självklart var det svårare än jag ville inbilla mig. Ungen är ju envisare än synden och tog två timmar extra på sig att somna fast jag fyllde henne med både välling och gröt, mjölk att dricka och så sjöng jag sånger och vaggade tills jag somnade själv.

De flesta jag känner har slutat amma långt innan de 14 månader som jag har ammat Ylva, partnern har hjälpt till och tagit nattningar och barnet har sovit i egen säng. Det fungerar inte i vår trångbodda värld så jag undrar i mitt stilla sinne hur det här kommer gå. Det kan ju låta som en ursäkt (vilket jag inbillar mig att det inte är), men jag tror inte att det finns en metod som passar för alla.

IMG_0100e

Jag vill ju gärna fortsätta samsova med Ylva. Det är ju så fantastiskt mysigt att ligga nära och höra henne andas. Hon brukar ju ligga på sidan och amma samtidigt som hon lägger sin lilla arm och sitt lilla ben runt mig och håller sig fast. Jag tror att en del i att Ylva är så himla trygg och glad är för att hon får känna att hon har mig nära och att hon bara behöver sträcka ut armen eller benet för att veta att jag är där. (Det är verkligen små känselspröt, haha).

Instagram: Mitt finaste ! Älskar att höra dina andetag när du sover.Första natten var värst, då drog och slet hon i mina kläder och pekade. Det gör ju lite ont i mammahjärtat när hon kommunicerar så tydligt och så måste jag ignorera och få henne att fokusera på något annat. Andra natten hade jag på mig en stor collegetröja för att slippa fresta henne. Hon var inte ledsen över att hon inte fick amma, men hon hade svårt att komma till ro. Den här nattningen tog också två timmar och jag somnade på köpet. Den tredje natten (natten till idag) var det nästan ingen fokus alls på brösten och hon drack 1,5 flaska välling. Jag tror vi är något på spåren, men jag återkommer med om vi lyckas den här gången.

Berätta gärna hur ni gör. Jag tar gärna emot tips på vad som fungerar för er.Kramar från en trött mamma och en envis plutt.

I torsdags var Ylva och jag hos min kusin Linda på middag. Efter att vi ätit supergott satt vi och pratade en stund om sömn och sovrutiner. Jag vet att ämnet har varit och är hett i mammagruppen, men jag har inte riktigt känt av någon anledning att börja låta Ylva sova själv. Vi har ju bara en säng och där har vi sovit allihop.

Linda påpekade för mig att även om om jag inte har något emot att sova med Ylva som ett klistermärke på bröstet så ger jag ju heller inte Ylva chansen att hitta tryggheten i att sova för sig själv. Jag blir hennes sömntrygghet och napp. Amningen och den direkta kontakten blir tillslut förutsättningar för att somna.
Så hade jag inte tänkt på det, jag hade nog bara sett det som jobbigt ur min egen synvinkel och jag har varit beredd att offra min bekvämlighet för Ylva har ju alltid sovit bra hos mig.

Vi har ju ingen egen säng åt Ylva så jag tömde en av våra sänglådor på prylar och bäddade åt henne i den.

Instagram: Första nattningen i "egen säng" tog 50 min. Nu sitter jag här i tystnaden och undrar vad jag ska våga hitta på. #twittbebis #ombarn #sömn #sovasjälv

Första natten somnade Ylva själv efter 50 minuters tröttgråt och mig ammandes över henne i lådan. Sedan sov hon själv i 3,5h innan hon vaknade och somnade om hos mig resten av natten.

IMG_7071eAndra natten, (igårkväll) somnade Ylva efter 30 minuter, samma process som dagen innan. Hon sov i lådan i två timmar innan hon vaknade och sov vidare hos mig.

Jag tycker hon har sovit bättre de här två nätterna och att hon har fått längre sammanhängande sömnperioder bara på de här två dagarna. Jag har också fått sova bättre och fått möjligheten till lite egen tid på kvällen. Underbart!

Jag fick en fråga om hur det fungerade att vara gravid med narkolepsi. Jag skriver svaret här eftersom det kanske är fler som undrar.

Innan graviditeten åt jag medicin mot tröttheten. Jag hade inte haft medicinen så länge när jag blev gravid och hade precis börjat vänja mig vid ett liv utan trötthet och kunde fungera som alla andra. Att då få veta att medicinen inte fick tas under graviditeten var ju självklart ett bakslag, men självklart nödvändigt.

I början av graviditeten var jag väldigt väldigt trött och sov mycket. När vi flyttade till Stockholm i januari 2012, då jag var i tredje månaden, hade tröttheten avtagit lite och jag jobbade heltid. Allt kändes okej men ibland kände jag mig så trött att jag fick gå runt lite för att inte somna.
När jag var i sjunde månaden meddelade jag själv min arbetsgivare att jag var så trött att jag inte tyckte jag gjorde ett bra jobb. Jag blev sjukskriven tre månader före BF men Ylva kom tre veckor för tidigt så då började föräldraledigheten istället.

Jag hade inte superroligt under min ”lediga tid” under sjukskrivningen. Jag tror att jag upplevde väntan längre än många andra eftersom jag var tvungen att sysselsätta mig själv. Jag gick på trädgårdsmässa, påtade på uteplatsen, bakade och försökte träffa vänner som hade tid på dagarna.

När Ylva kom kände jag först inte av narkolepsin alls. Jag fick rådet att om vardagen inte fungerade kunde jag sluta amma och börja ta medicinen igen. Men jag ville verkligen amma så länge som möjligt och det har gått bra med amningen och jag har knappt alls känt av narkolepsin. Min läkare såg inget hinder för mig att ta körkort och jag är själv medveten om att jag bör vara försiktig med att köra när jag känner mig trött.

Eftersom vi har ett ganska lugnt tempo hemma så har det gått bra, jag tror inte att det hade fungerat att jobba utan medicinen nu. I nuläget försöker jag sluta amma och när jag har slutat helt så kommer jag börja ta medicin igen.

Jag tycker självklart att det har varit värt allt jobbigt för att få Ylva, men jag är inte helt övertygad om att jag kommer vilja skaffa många fler barn eftersom jag inte gärna vill vara sjukskriven under så lång tid.

IMG_1213e

Trött hund, trött bebis (Ylva 3 mån) och trött mamma.

Nu när Ylva har flygit sina första flygturer så kan vi dela med oss av lite tips här i bloggen.
Det är inga väl beprövade råd eftersom vi bara flugit fram och tillbaka till Rom, totalt 4 flygresor, men de fungerade för oss.

  • Fråga efter en fönsterplats vid check-in om du vill amma på planet. Eftersom vi var fyra som flög fick alltid någon en fönsterplats som jag kunde få, men annars kan man be om det när man checkar in så får du lite mer avskildhet. Se också till att ha gjort allt nödvändigt (som toabesök och blöjbyten) innan ombordstigningen på planet så slipper du lämna din plats sen. Funkar bara på kortare flygningar, men man flyger kanske inte jättelångt första gångerna med bebisen.
  • Familjer med bebis får gå på först på planet, utnyttja den extra tiden till att ordna en bekväm plats med allt du behöver. När man flyger med en liten bebis får man gå ombord på planet först, om man flyger ekonomiklass får man gå ombord efter att alla i första klass gått ombord eller när första klass kön har ett tillfälligt uppehåll. Detta är något som flygbolagen ropar ut i högtalarna men om man känner sig olustig med att segla förbi hela kön kan man ställa sig i kön tidigt så blir det inte lika tydligt. Varje gate vi väntade vid hade ett speciellt område bredvid kön där man kunde vänta om man hade ett rörelsehinder, var ensamresande barn eller hade en liten bebis.
  • Vi såg till att Ylva var lite hungrig när det var dags att flyga så att hon gärna ville ta bröstet och amma när det var dags för planet att lyfta. Det var dock svårare att planera in att amma vid rätt tillfälle än vi trott. För när det är dags att lämna gaten och köra ut på startbanan så satte vi på bältet och la henne redo men om hon var väldigt hungrig då så hann hon äta upp all min mjölk innan vi hunnit lyfta. Så det bästa var att låta Soldaten ha henne så länge som möjligt och sedan tog jag Ylva precis när det var dags för mat. Förbered även gärna med vällingflaska/vatten i nappflaska och napp.

IMG_1782e

Här ammar Ylva i sin första flygning.

  • Be personalen om hjälp. Flygvärdinnorna ombord var väldigt vänliga och ordnade gärna med varmt vatten till välling eller gröt. Vi bad om en kudde att ha under Ylvas huvud när jag ammade och en filt när det blev lite kyligt på planet.

IMG_1783e

Ylva somnade direkt på planet och sov hela vägen till Amsterdam.

  • Ta med extra mat till långa mellanlandningar och vällingpulver i skötväskan. Det finns ofta barnmat på flygplatserna, men ta gärna med en burk att ha i handbagaget eller förbered en burk med lite vällingpulver i som man kan hälla i varmt vatten i. När vi fick vänta på vårt bagage i två timmar i Rom hade det varit skönt att ha med lite mat till Ylva, jag ammade istället men hade gärna gett lite gröt.
  • Checka inte in barn(paraply-)vagnen. Vi fick låna en smidig stroller från Elodie Details på resan. Något vi inte visste om var att paraplyvagnar under 8 kg som lätt går att fälla ihop (och får plats på bagagehyllan) kan checkas in som handbagage. Vi hade missuppfattat den regeln och trodde att vagnen var tvungen att hålla samma mått som annat handbagage, men det behövs alltså inte. Vi hade gärna haft vagnen att lägga Ylva i under mellanlandningarna och under de två timmar vi väntade på vårt bagage i Rom. Jag slängde avundsjuka blickar på de som körde runt med sina vagnar på flygplatsen. Nästa gång…

IMG_8955e

Med fina Stockholm Stroller från Elodie Details.

Jag liggammar Ylva när hon sover i vår säng och på morgonen brukar det vara ganska okej att smyga upp ur sängen medan hon ligger kvar. Mina 30 minuter att gå på toaletten eller ta en snabbdusch eller blogga om något intressant som ska hända under dagen.
Den här morgonen sitter jag fast som i ett skruvstäd! Kommer inte loss och håller på att få ryggskott känns det som.
Kan man få sugmärke på bröstvårtan?

I förra veckan var vi hos barnmorskan två gånger. En gång var för att jag blivit lite orolig för Ylvas vikt och att hon inte fick tillräckligt med mat, då vägde vi och mätte henne och jag fick lite råd och tips med mig gällande amningen.

Dagen efter kom vi tillbaka för att Ylva skulle få sin första vaccination. Fy vad jag hade grämt mig inför detta nödvändiga ont. Att behöva vara med och hålla fram sin lilla älskling mot något som är det ondaste hon haft i sitt lilla liv.
Min svägerska hade berättat hur ont det gjorde i mammahjärtat när man håller fram sitt glada och jollrande barn för att det sedan ska få en spruta i varje ben och det glada lilla ansiktet blir bytt mot förvåning och illröd hjärtskärande gråt. Att få höra detta gjorde det inte direkt bättre, jag led och bävade.

När det väl var vår tur att ta vaccinet hade jag förberett så bra jag kunde. Ylva var mätt, nöjd och lite trött efter promenaden. Jag hade klätt henne i en overall med öppning i grenen så att jag inte skulle behöva dra byxorna över de ömma låren efter att Ylva fått sina sprutor. Jag tror att vår barnmorska ägnade den mesta av vår besökstid till att prata och lugna mig i jämförelse mot vad det tog att ta själva vaccinet.

Jag ska inte ljuga, det kändes självklart i mammahjärtat, men det var inte så farligt som jag trodde. Olika BvC har olika filosofier om huruvida man tar en spruta i taget eller en i varje ben samtidigt. Mitt BvC tar en spruta i taget. Så först tog vi sprutan som gjorde lite mindre ont och så fick jag trösta Ylva lite kort innan vi tog nästa spruta. När vi tog den andra sprutan såg jag hur ledsen och ont det gjorde på stackars Ylva men då gick vi snabbt in i amningsrummet och barnmorskan hjälpte oss in med alla våra saker. Sedan ammade jag Ylva tills hon somnade. I början hulkade hon och grät medan jag försökte få henne att ta ett bra tag om bröstet men så fort hon fick amma lugnade hon sig och åt tills hon somnade.

När vi var på viktbesöket dagen innan såg jag en pappa vagga sin jätteledsna bebis som precis tagit vaccin. Jag pratade lite med honom och berättade om att jag var lite nervös. Han sa att hans sambo hade varit orolig och överlämnat vaccinationen till honom för att hon inte ville se sitt barn lida. Nu i efterhand tycker jag lite synd om barnet som skrek så länge, kanske för att mamman inte var där och tröstade och kunde amma barnet.

Ett plåster på varje ben – overall som jag drog upp för sprutan.

Ylvas gråt kändes som en evighet men det varade inte ens i fem minuter, kanske högst tre. Sedan lade jag ner henne i vagnen och vi gick lugnt från BvC ner till apoteket och köpte alvedon mot smärtan och den eventuella febern.
Barnmorskan sa att vi kunde ge lite alvedon oavsett om Ylva skulle få feber eller inte eftersom det lindrar smärtan och dämpar febern om den är på väg. Så när vi kom hem från BvC fick hon Ylva en alvedon och så fick hon en till på kvällen innan det var dags att sova. Redan på kvällen var hon vid gott mod och dagen efter var hon sitt vanliga glada jag även om jag höll ett extra öga på om hon mådde dåligt.

Ja, det här med vaccinationen blev en hel uppsats, men förhoppningsvis kan jag lugna någon med min lilla berättelse. Tyvärr var jag så fokuserad på vaccinationen att jag missade att vi skulle varit på BvC på fredagen också, det var första föräldraträffen. Suck! Jag hoppas att vi kan hitta en annan grupp som snart ska träffas. Ska ringa och höra med dem idag. Så går det om man stressar upp sig, så mitt tips är ”Ta det lugnt!:)