Tag Archives: Körkort

Nästa vecka är det dags för min andra långtur med bil sedan jag tog mitt körkort. Jag känner att det är mycket att tänka på och förbereda, speciellt eftersom jag åker ensam med Ylva. Tankarna snurrar hela tiden kring allt som ska förberedas, packas och ordnas innan vi åker iväg.banner_fastpris_trevligresa

Idag har vi bilservice inbokad och nästa vecka gör vi en snabb sommarkoll hos M by Mekonomen. Passa på ni också, Sommarkollen är helt kostnadsfri, men kan vara super för att göra bilresan smidig. Sommarkollen kan bokas från måndag den 30 juni, är det mycket som behöver ordnas med bilen så passa på att boka service till bilen till fast pris.

Jag är så glad över att M by Mekonomen var med på Safe in the Sun-eventet jag anordnade. Jag fick massor med bra tips inför vår resa och det känns skönt att ha bokat in sommarkollen. Jag vet bland annat att jag kommer behöva nya vindrutetorkare, för de har typ helt slutat fungera. Det är liksom illa om det är bättre att inte slå på vindrutetorkarna än att göra det…

BeSafe tillbehör Collage

Några superbra saker har vi ändå hunnit ordna. När vi gjorde lilla rekonden och fick riktigt fint i bilen passade vi på att montera in ett sparkskydd på sätet. Som Frida på M by Mekonomen sa: ”Sparkskydd kan vara bra att ha om man vill kunna sälja bilen i framtiden!”
Vi monterade även in en speciell plastkil (wedge) under bilbarnstolen för att förbättra lutningen. Ylvas bilbarnstol, en BeSafe iZi Kid X3, är super, men sätets lutning är konstruerat för att maximera benutrymmet. Det gör att bilbarnstolen lutar ”framåt” när hon sitter i den. När hon somnar får hon världens strutshals och det ser inte alls bekvämt ut. Därför blev jag så glad när jag hörde talas om det här tillbehöret.

140411 Sparkskydd text o pil Collage_c

Om man nånsin vill sälja bilen!!! :P

Det är några saker som jag gärna vill komplettera med innan vi åker iväg. Jag skulle vilja ha bättre solskydd för Ylva så att hon inte blir så varm och så funderar jag på att skaffa en AeroMoov-dyna för bättre ventilation i stolen. Man får göra det bästa man kan när man inte har AC i bilen. Ett nackstöd för Ylva och ett första-hjälpen-kit står också på listan över saker att ordna. Phu, ska hinna jobba heltid också under veckan. Blir galet!

Ni som har följt min blogg ett tag har väl inte kunnat undgå att jag tog körkort den 3 mars i år. Whiiie! Hurra för mig!
Sedan jag lyckades ta körkortet har en fantastisk frihet öppnat sig, även om jag inte använder den så ofta. Däremot att jag kan utnyttja friheten om jag vill är fantastiskt skönt och en ovärderlig trygghet i vardagen.

Just nu är Soldaten iväg och jobbar under tre veckor i Härnösand. Vi diskuterade först om han skulle ta med sig bilen för att jag skulle slippa tänka på parkering, att flytta bilen på städdagar och stressen med bilköer. Men jag valde till slut ändå att behålla bilen i stan för den extra friheten det ger mig och Ylva, speciellt på helgerna.

20140625-015421-6861269.jpg

Idag när jag körde Ylva till förskolan och sedan fortsatte till jobbet i Solna, en resa på totalt 45 min, så gav jag min fantastiska körskola, Odenplans Trafikskola, en extra kärleksfull tanke då samma resa med kommunaltrafiken hade tagit det dubbla. På vägen hem svor jag över att jag fick sitta i bilkö i 30 minuter och sedan leta efter en parkering i 25 minuter. Så även fast mamma hämtade Ylva på förskolan så tog resan tillbaka nästan lika lång tid.

Just nu håller jag mentalt på att förbereda mig för en kort bilsemester till Härnösand. Jag och Ylva ska åka upp och hälsa på pappa Soldaten under en familjedag och det är mycket som ska hinna förberedas med bilen innan dess.

Wiiie, jag tror inte ni förstår hur spännande den här veckan precis blev!

Imorgon hämtar jag upp en Volkswagen Golf TSI 122 Multifuel som blir min reskamrat ner till Götet i veckan. Vilken fantastisk frihet med körkort och vilken lycka att få köra årets bil 2013!

Golf TSI 122

Wroom wrooom!

När jag tog kontakt med Odenplans Trafikskola för att ta körkort för ett år sedan så hade jag ingen aning om att det skulle bli en så utmanande resa. Nu när jag klarat det är jag glad över att jag inte gav upp och att jag hade så många personer som hjälpte och stöttade mig på vägen.

Det var över ett år sedan jag tog kontakt med körskolan för att få möjligheten att ta körkort innan Soldaten åkte till Afghanistan. För mig kändes det viktigt att kunna ha möjlighet att åka iväg och hitta på saker utanför Stockholm utan att det skulle bli för jobbigt. Körkortet kändes som den ultimata friheten under perioden då jag skulle vara gräsänka. Medan Soldaten förberedde sig för sin utlandstjänst förberedde jag mig genom att gå till körskolan flera gånger i veckan under våren. Jag kände mig säker på att jag skulle klara det och att min plan skulle gå i lås… Därför var det en sån chock när jag misslyckades.

Jag misslyckades fyra gånger innan jag klarade det. Jag kände mig så värdelös att jag fick panikångest-attacker. Varje dag under flera månader intalade jag mig själv att jag var den mest korkade människan i världen som inte kunde köra bil och att jag aldrig skulle klara det. Hur dumt är det inte att ha ett sånt mantra?

När det var dags för min femte uppkörning blev jag så stressad på utbildningskontrollen (körskolans test inför körprovet för att se om man är redo) att jag bröt ihop i bilen. Plötsligt blev jag rädd för att köra och kände att jag inte kunde köra alls. Jag sköt upp provet och sökte hjälp.

Jag fick hjälp med min prestationsångest, jag pratade med körskolan som la upp en ny plan och sen jobbade vi mot den. Från att ha haft ett stort kör-självförtroende i början gick jag till att tycka att det var livsfarligt att köra bilen, därifrån blev resan lång att bygga upp en trygghet igen. Nu känner jag mig riskmedveten, medveten om mina svagheter i trafiken men trygg i min körförmåga. Precis en sån förare som jag helst vill vara.

Precis som i ordspråket ”It takes a village to raise a child” så var det ett helt fantastiskt stort antal personer som hjälpte mig fram till mitt slutliga resultat. Jag är så oerhört tacksam för att jag har så många underbara personer i mitt liv.

IMG_2095

Tack Lasse för att du stöttat mig genom hela min körkortsutbildning! Bästa dagen!

När jag började mitt samarbete med Odenplans Trafikskola hade jag en plan. Jag skulle köra ofta, mycket och intensivt under en begränsad tid och ta körkort lagom till att Soldaten åkte iväg i början av sin utlandsmission. Planen var perfekt! Tyvärr hade jag inte med i beräkningen att jag kunde misslyckas med att köra upp. Speciellt inte eftersom jag körde så himla bra.

Jag hade inte heller räknat med att helt köra slut på min mamma, mina vänner och bekanta som hjälpte till och passa Ylva flera dagar i veckan så att jag skulle kunna nå mitt mål. Det hela ingick ju inte direkt i planen. Allt skulle gå snabbt och smidigt, jag skulle skriva här i bloggen om hur bra det gick och om man bara följde i mina fotspår så skulle vem som helst kunna kirra körkortet lika lätt som jag.

Efter min fjärde uppkörning grät jag en skvätt i bilen och kontrollanten (som jag hunnit köra upp med en gång tidigare) ursäktade sig snabbt som tusan och försvann in på sitt kontor på Trafikverket. DET VAR JU INTE DET HÄR JAG PLANERAT.

Jag ville inte riktigt prata om det här med körningen. Det tog emot, var riktigt jobbigt. Ändå ville alla veta hur det gick. Tipsen haglade i samma takt som de gjort när jag var gravid. Alla ville berätta hur det gått för dem. Vad de kuggat på och hur bra det känts när de klarat kortet. Den enda som jag verkligen ville prata med om det här var min barndomsvän Therese som var i samma sits. Hon och jag delade båt. Vi kunde reglerna, kunde hantera bilen, vi hade tagit en övermäktigt antal körlektioner och ville båda skita i det här, för det kändes ju inte som att vi var gjorda för just det här. Vi behövde trygghet, körvana. Men hur skaffar man det när man inte har nån att köra med förutom körskolan? Jag bara vägrade att köra upp på en liten ort utan rondeller, trafikljus och andra trafikanter. Om jag tagit mina 200 körlektioner inne i Stockholms innerstad och på E4/E18 genom stan, då skulle jag ta mig tusan ta körkort i Stockholm också!

Utåt sett skrattade jag bort det och sa att det är klart jag ska ta körkortsjäveln, jag blir bara så sjukt nervös på själva uppkörningen. Jag kan ju köra, intalade jag mig själv. Men nånstans där inne undrade jag om det var något seriöst fel på mig. Varför klarade jag inte att köra upp? Varför valde jag att köra som en amöba när en kontrollant stirrade på mig?

Men, jag hade ju ändå inte tid att ta fler körlektioner…. Jag skulle ju ut och cykla. Jag och Ylva svischade iväg på Cykeläventyret och jag försökte att inte tänka på mitt misslyckande längst de 860km vi cyklade genom Sverige. Men jag hade väldigt bra nytta av trafikreglerna på vägen.

Instagram: Den här coola killen i skinnpaj ska göra sitt bästa för att jag ska klara körkortet! :) #körkort #nukörvi #OdenplansTrafikskola #körlektioner #körskola

När jag kommit hem var det ju fullt upp, inskolning på dagis, jobb och flytt. Så ringde det…

– Hej, jag heter Niklas, jag undrar om du vill köra på körskolan med mig?

Skiiiit, tänkte jag, jag vet inte om jag orkar misslyckas igen. Jag kommer ju ändå förstöra för mig själv när det är dags för uppkörning. Då gick jag och pratade med Lasse och Therese på Odenplans Trafikskola. Efter att ha lagt upp en ny plan känns det bättre. Är jag rädd att misslyckas? Väldigt! Men jag kommer låta er följa med på min resa. Enjoy the ride!
Instagram: Tack vare fantastiska Therese och Lasse på #OdenplansTrafikskola så är det dags att ta tag i #körkortet igen. #pepp #nukörvi #körskola #körkort

Therese jobbar i receptionen på Odenplans Trafikskola. En riktigt tuff tjej med skinn på näsan. In och prata med henne om du vill lägga upp en plan för att ta körkortet!

Instagram: Grabbarna på #odenplanstrafikskola behöver röka efter att jag kört runt dem på motorvägen!

Idag hade jag äran att ha två coola körskolelärare med mig i bilen.

Nu har jag hunnit ta fyra körlektioner med Niklas och nu börjar det kännas roligt att köra igen. Nu känner jag att jag måste jobba lika mycket med min självkänsla och mitt självförtroende gällande körningen som med de faktiska körlektionerna. Häromdagen blev jag bjuden på MåBra-tidningens inspirationskväll där Mia Törnblom pratade om att Assa det man är bra på och Dissa när det går dåligt! Definitivt något att ta med på resan!

Kram Marie

Ja det där med att ta det efterlängtade körkortet visar sig vara en utdragen historia för mig. Jag har inte gett upp men efter den fjärde (??!!) uppkörningen så behövde både jag och Ylvas mormor en paus från den intensiva körträningen.

Det viktigaste tycker jag är att ha en körskola som står bakom en även när man känner att man fallit platt som en pannkaka. Därför är jag så glad över att ha med Odenplans Trafikskola att göra. Mer peppande och uppmuntrande personer får man leta efter. De gör verkligen allt för att man ska få upp motivationen igen och hjälper till med allt praktiskt så att det bara är att tuta och köra igen.

Nu när Soldaten är hemma på ledighet passade jag på att ta en körlektion med P-A på Fogels Trafikskola. (Fogels, Rembjers och Odenplans Trafikskola ägs och drivs av familjen Rembjer vilket gör att man som elev hos dem kan boka tider på alla tre körskolorna.) Jag hade inte kört något sedan i mitten på juni så jag kände mig lite ringrostig när jag satte mig bakom ratten.

Instagram: Dagens lektion var med P-A, och så hade jag en extra lärare i baksätet. #2för1 #körlektion #körkort #körskola #fogelstrafikskola #odenplanstrafikskola

P-A är en väldigt lugn och trygg körskolelärare med mycket erfarenhet. Vi har kört tillsammans några gånger tidigare, bland annat på min lektion i landsvägskörning. Efter lektionen kändes det bra, jag hade inte tappat så mycket av att inte kört på ett tag så nu blir det till att satsa ordentligt på körkortet i september efter att vi är tillbaka från Cykeläventyret 2013.

Är på väg till Odenplans Trafikskola nu för en trippellektion med Kenta. Jag längtar verkligen efter att ta körkortet så att jag kan åka iväg på lite utflykter med Ylva.

Nä nu måste jag rusa iväg så Kenta inte behöver vänta på mig.

Det känns ju lite extra jobbigt att skriva det här inlägget för jag klarade tyvärr inte uppkörningen idag. Jag hade ju planerat att skriva ett tjohoo-inlägg här och berätta att det helt klart var värt att dricka 3,5 dl vispgrädde innan testet. För det skulle nämligen lugna magen… Nu har jag ju liksom bara druckit massor med fett.

IMG_5818

Jaja, det är sånt som händer. Jag är lite nedslagen just nu såklart, men nya körlektioner är redan inbokade och jag kommer ju självklart att ta körkortet så snart som jag har fått en chans att träna bort mina misstag.