Tag Archives: Körskola

Ni som har följt min blogg ett tag har väl inte kunnat undgå att jag tog körkort den 3 mars i år. Whiiie! Hurra för mig!
Sedan jag lyckades ta körkortet har en fantastisk frihet öppnat sig, även om jag inte använder den så ofta. Däremot att jag kan utnyttja friheten om jag vill är fantastiskt skönt och en ovärderlig trygghet i vardagen.

Just nu är Soldaten iväg och jobbar under tre veckor i Härnösand. Vi diskuterade först om han skulle ta med sig bilen för att jag skulle slippa tänka på parkering, att flytta bilen på städdagar och stressen med bilköer. Men jag valde till slut ändå att behålla bilen i stan för den extra friheten det ger mig och Ylva, speciellt på helgerna.

20140625-015421-6861269.jpg

Idag när jag körde Ylva till förskolan och sedan fortsatte till jobbet i Solna, en resa på totalt 45 min, så gav jag min fantastiska körskola, Odenplans Trafikskola, en extra kärleksfull tanke då samma resa med kommunaltrafiken hade tagit det dubbla. På vägen hem svor jag över att jag fick sitta i bilkö i 30 minuter och sedan leta efter en parkering i 25 minuter. Så även fast mamma hämtade Ylva på förskolan så tog resan tillbaka nästan lika lång tid.

Just nu håller jag mentalt på att förbereda mig för en kort bilsemester till Härnösand. Jag och Ylva ska åka upp och hälsa på pappa Soldaten under en familjedag och det är mycket som ska hinna förberedas med bilen innan dess.

När jag tog kontakt med Odenplans Trafikskola för att ta körkort för ett år sedan så hade jag ingen aning om att det skulle bli en så utmanande resa. Nu när jag klarat det är jag glad över att jag inte gav upp och att jag hade så många personer som hjälpte och stöttade mig på vägen.

Det var över ett år sedan jag tog kontakt med körskolan för att få möjligheten att ta körkort innan Soldaten åkte till Afghanistan. För mig kändes det viktigt att kunna ha möjlighet att åka iväg och hitta på saker utanför Stockholm utan att det skulle bli för jobbigt. Körkortet kändes som den ultimata friheten under perioden då jag skulle vara gräsänka. Medan Soldaten förberedde sig för sin utlandstjänst förberedde jag mig genom att gå till körskolan flera gånger i veckan under våren. Jag kände mig säker på att jag skulle klara det och att min plan skulle gå i lås… Därför var det en sån chock när jag misslyckades.

Jag misslyckades fyra gånger innan jag klarade det. Jag kände mig så värdelös att jag fick panikångest-attacker. Varje dag under flera månader intalade jag mig själv att jag var den mest korkade människan i världen som inte kunde köra bil och att jag aldrig skulle klara det. Hur dumt är det inte att ha ett sånt mantra?

När det var dags för min femte uppkörning blev jag så stressad på utbildningskontrollen (körskolans test inför körprovet för att se om man är redo) att jag bröt ihop i bilen. Plötsligt blev jag rädd för att köra och kände att jag inte kunde köra alls. Jag sköt upp provet och sökte hjälp.

Jag fick hjälp med min prestationsångest, jag pratade med körskolan som la upp en ny plan och sen jobbade vi mot den. Från att ha haft ett stort kör-självförtroende i början gick jag till att tycka att det var livsfarligt att köra bilen, därifrån blev resan lång att bygga upp en trygghet igen. Nu känner jag mig riskmedveten, medveten om mina svagheter i trafiken men trygg i min körförmåga. Precis en sån förare som jag helst vill vara.

Precis som i ordspråket ”It takes a village to raise a child” så var det ett helt fantastiskt stort antal personer som hjälpte mig fram till mitt slutliga resultat. Jag är så oerhört tacksam för att jag har så många underbara personer i mitt liv.

IMG_2095

Tack Lasse för att du stöttat mig genom hela min körkortsutbildning! Bästa dagen!

När jag började mitt samarbete med Odenplans Trafikskola hade jag en plan. Jag skulle köra ofta, mycket och intensivt under en begränsad tid och ta körkort lagom till att Soldaten åkte iväg i början av sin utlandsmission. Planen var perfekt! Tyvärr hade jag inte med i beräkningen att jag kunde misslyckas med att köra upp. Speciellt inte eftersom jag körde så himla bra.

Jag hade inte heller räknat med att helt köra slut på min mamma, mina vänner och bekanta som hjälpte till och passa Ylva flera dagar i veckan så att jag skulle kunna nå mitt mål. Det hela ingick ju inte direkt i planen. Allt skulle gå snabbt och smidigt, jag skulle skriva här i bloggen om hur bra det gick och om man bara följde i mina fotspår så skulle vem som helst kunna kirra körkortet lika lätt som jag.

Efter min fjärde uppkörning grät jag en skvätt i bilen och kontrollanten (som jag hunnit köra upp med en gång tidigare) ursäktade sig snabbt som tusan och försvann in på sitt kontor på Trafikverket. DET VAR JU INTE DET HÄR JAG PLANERAT.

Jag ville inte riktigt prata om det här med körningen. Det tog emot, var riktigt jobbigt. Ändå ville alla veta hur det gick. Tipsen haglade i samma takt som de gjort när jag var gravid. Alla ville berätta hur det gått för dem. Vad de kuggat på och hur bra det känts när de klarat kortet. Den enda som jag verkligen ville prata med om det här var min barndomsvän Therese som var i samma sits. Hon och jag delade båt. Vi kunde reglerna, kunde hantera bilen, vi hade tagit en övermäktigt antal körlektioner och ville båda skita i det här, för det kändes ju inte som att vi var gjorda för just det här. Vi behövde trygghet, körvana. Men hur skaffar man det när man inte har nån att köra med förutom körskolan? Jag bara vägrade att köra upp på en liten ort utan rondeller, trafikljus och andra trafikanter. Om jag tagit mina 200 körlektioner inne i Stockholms innerstad och på E4/E18 genom stan, då skulle jag ta mig tusan ta körkort i Stockholm också!

Utåt sett skrattade jag bort det och sa att det är klart jag ska ta körkortsjäveln, jag blir bara så sjukt nervös på själva uppkörningen. Jag kan ju köra, intalade jag mig själv. Men nånstans där inne undrade jag om det var något seriöst fel på mig. Varför klarade jag inte att köra upp? Varför valde jag att köra som en amöba när en kontrollant stirrade på mig?

Men, jag hade ju ändå inte tid att ta fler körlektioner…. Jag skulle ju ut och cykla. Jag och Ylva svischade iväg på Cykeläventyret och jag försökte att inte tänka på mitt misslyckande längst de 860km vi cyklade genom Sverige. Men jag hade väldigt bra nytta av trafikreglerna på vägen.

Instagram: Den här coola killen i skinnpaj ska göra sitt bästa för att jag ska klara körkortet! :) #körkort #nukörvi #OdenplansTrafikskola #körlektioner #körskola

När jag kommit hem var det ju fullt upp, inskolning på dagis, jobb och flytt. Så ringde det…

– Hej, jag heter Niklas, jag undrar om du vill köra på körskolan med mig?

Skiiiit, tänkte jag, jag vet inte om jag orkar misslyckas igen. Jag kommer ju ändå förstöra för mig själv när det är dags för uppkörning. Då gick jag och pratade med Lasse och Therese på Odenplans Trafikskola. Efter att ha lagt upp en ny plan känns det bättre. Är jag rädd att misslyckas? Väldigt! Men jag kommer låta er följa med på min resa. Enjoy the ride!
Instagram: Tack vare fantastiska Therese och Lasse på #OdenplansTrafikskola så är det dags att ta tag i #körkortet igen. #pepp #nukörvi #körskola #körkort

Therese jobbar i receptionen på Odenplans Trafikskola. En riktigt tuff tjej med skinn på näsan. In och prata med henne om du vill lägga upp en plan för att ta körkortet!

Instagram: Grabbarna på #odenplanstrafikskola behöver röka efter att jag kört runt dem på motorvägen!

Idag hade jag äran att ha två coola körskolelärare med mig i bilen.

Nu har jag hunnit ta fyra körlektioner med Niklas och nu börjar det kännas roligt att köra igen. Nu känner jag att jag måste jobba lika mycket med min självkänsla och mitt självförtroende gällande körningen som med de faktiska körlektionerna. Häromdagen blev jag bjuden på MåBra-tidningens inspirationskväll där Mia Törnblom pratade om att Assa det man är bra på och Dissa när det går dåligt! Definitivt något att ta med på resan!

Kram Marie

Är på väg till Odenplans Trafikskola nu för en trippellektion med Kenta. Jag längtar verkligen efter att ta körkortet så att jag kan åka iväg på lite utflykter med Ylva.

Nä nu måste jag rusa iväg så Kenta inte behöver vänta på mig.

… en ren underdrift. Jag kände mig supernervös tidigare idag och körde hur dåligt som helst under en del av min körlektion. Till mitt försvar hade jag fem körlektioner på rad, tre timmar och 20 minuter, så jag hann bli både hungrig och trött.

Väskan är packad inför imorgon och jag har förberett mig efter bästa förmåga, men jag kan inte somna! Jag känner mig spyfärdig av nervositet och det känns som att det vore så typiskt mig att klanta mig…. Jag kommer skriva mer om teoriprovet, uppkörning och allt annat efter imorgon. Jag är för nervös för att koncentrera mig på det just nu… Men det kommer! Ett steg i taget… :P

Både Soldaten och min körskolelärare Kenta på Odenplans Trafikskola fick sig en dos av mina körkortsnerver idag. Inte så kul för dem, jag blir en bitch när jag är nervös.

IMG_5805e

Mist Pro Nailpolish – nr 501, Pastel

 Jag lackade precis naglarna med ett fint lack jag fick i present av Sophia häromdagen. Sånt jag pysslar med när jag är för nervös. Hoppas jag somnar snart! Skriver mer imorgon!

Jag sitter på tunnelbanan mot Solna centrum för att göra utbildningskontroll på Rembjers Trafikskola i Solna.

Jag är ganska nervös tror jag, för jag har åkt fel med tunnelbanan två gånger.
Nu får jag inte bli sådär ofokuserad o sluta andas!
Wish me luck!

20130424-110522.jpg

IMG_5024eFörra veckan jag ute på landsvägskörning med Odenplans Trafikskola. Vi träffades kl 7 på morgonen och vi var två körskole-elever som åkte i varsin bil med sin körskolelärare. Det var lite lyxigt för i vanliga fall är det två elever i varje bil men han som skulle åka med mig kom inte, så jag fick köra extra mycket.

På vägen ut till Häggvik tränade vi på- och avfarter på motorvägen och körfältsbyten. Vi övade på att göra säkra omkörningar och avbrutna omkörningar. Det känns skönt att ha kommit så här långt i körutbildningen, att inte ha så många moment kvar att öva på nu när det snart är dags för uppkörning.

Jag körde med P-A som jag inte kört med tidigare. Det kändes jätteskönt att jag inte var så nervös och jag hoppas att jag kommer kunna slappna av lika bra när jag kör upp. :)

I förra veckan hade jag min sista lektion med Davut på Odenplans Trafikskola. Davut gick en utbildning till att bli körskolelärare och hade praktik på min körskola.

Det kändes konstigt att hans praktikperiod helt plötsligt var slut. Vi hade träffats 4 dagar i veckan under två månader och så i torsdags förra veckan så hade vi vår sista lektion tillsammans.

IMG_4671e

Davut fyllde i mitt utbildningskort för sista gången. Vi hade totalt över 50 lektioner tillsammans under de två månader han utbildade mig.

IMG_4679e

Eftersnack efter vår sista lektion

IMG_4536e

Vår första lektion tillsammans i mitten av februari

När det var dags för min körlektion i måndags på körskolan var jag ganska nervös. Egentligen vet jag inte varför men jag inbillade mig nog att jag skulle bli utvärderad efter de körlektioner jag haft med Davut och man vill ju inte göra dåligt ifrån sig.

Jag hade dock inget att oroa mig för. Det var trevligt i bilen och lektionen fungerade ganska lika från vad jag var van vid. Efter min lektion lovade jag att plugga massor med teori för det är inte många dagar kvar till teoriprovet. Tyvärr har jag inte hunnit med att plugga teori sedan vi sågs sist, men jag hoppas kunna få hjälp med att passa Ylva så jag kan koncentrera mig imorgon.

Nu är jag på väg till körskolan för dagens lektion. Det ska bli kul att berätta att jag klarade halkbanan igår på Gillingebanan. Jag ska skriva mer om det här i bloggen sen.

Ha det så bra sålänge.
Kram Jinni