Tag Archives: Ta Körkort

Ni som har följt min blogg ett tag har väl inte kunnat undgå att jag tog körkort den 3 mars i år. Whiiie! Hurra för mig!
Sedan jag lyckades ta körkortet har en fantastisk frihet öppnat sig, även om jag inte använder den så ofta. Däremot att jag kan utnyttja friheten om jag vill är fantastiskt skönt och en ovärderlig trygghet i vardagen.

Just nu är Soldaten iväg och jobbar under tre veckor i Härnösand. Vi diskuterade först om han skulle ta med sig bilen för att jag skulle slippa tänka på parkering, att flytta bilen på städdagar och stressen med bilköer. Men jag valde till slut ändå att behålla bilen i stan för den extra friheten det ger mig och Ylva, speciellt på helgerna.

20140625-015421-6861269.jpg

Idag när jag körde Ylva till förskolan och sedan fortsatte till jobbet i Solna, en resa på totalt 45 min, så gav jag min fantastiska körskola, Odenplans Trafikskola, en extra kärleksfull tanke då samma resa med kommunaltrafiken hade tagit det dubbla. På vägen hem svor jag över att jag fick sitta i bilkö i 30 minuter och sedan leta efter en parkering i 25 minuter. Så även fast mamma hämtade Ylva på förskolan så tog resan tillbaka nästan lika lång tid.

Just nu håller jag mentalt på att förbereda mig för en kort bilsemester till Härnösand. Jag och Ylva ska åka upp och hälsa på pappa Soldaten under en familjedag och det är mycket som ska hinna förberedas med bilen innan dess.

När jag tog kontakt med Odenplans Trafikskola för att ta körkort för ett år sedan så hade jag ingen aning om att det skulle bli en så utmanande resa. Nu när jag klarat det är jag glad över att jag inte gav upp och att jag hade så många personer som hjälpte och stöttade mig på vägen.

Det var över ett år sedan jag tog kontakt med körskolan för att få möjligheten att ta körkort innan Soldaten åkte till Afghanistan. För mig kändes det viktigt att kunna ha möjlighet att åka iväg och hitta på saker utanför Stockholm utan att det skulle bli för jobbigt. Körkortet kändes som den ultimata friheten under perioden då jag skulle vara gräsänka. Medan Soldaten förberedde sig för sin utlandstjänst förberedde jag mig genom att gå till körskolan flera gånger i veckan under våren. Jag kände mig säker på att jag skulle klara det och att min plan skulle gå i lås… Därför var det en sån chock när jag misslyckades.

Jag misslyckades fyra gånger innan jag klarade det. Jag kände mig så värdelös att jag fick panikångest-attacker. Varje dag under flera månader intalade jag mig själv att jag var den mest korkade människan i världen som inte kunde köra bil och att jag aldrig skulle klara det. Hur dumt är det inte att ha ett sånt mantra?

När det var dags för min femte uppkörning blev jag så stressad på utbildningskontrollen (körskolans test inför körprovet för att se om man är redo) att jag bröt ihop i bilen. Plötsligt blev jag rädd för att köra och kände att jag inte kunde köra alls. Jag sköt upp provet och sökte hjälp.

Jag fick hjälp med min prestationsångest, jag pratade med körskolan som la upp en ny plan och sen jobbade vi mot den. Från att ha haft ett stort kör-självförtroende i början gick jag till att tycka att det var livsfarligt att köra bilen, därifrån blev resan lång att bygga upp en trygghet igen. Nu känner jag mig riskmedveten, medveten om mina svagheter i trafiken men trygg i min körförmåga. Precis en sån förare som jag helst vill vara.

Precis som i ordspråket ”It takes a village to raise a child” så var det ett helt fantastiskt stort antal personer som hjälpte mig fram till mitt slutliga resultat. Jag är så oerhört tacksam för att jag har så många underbara personer i mitt liv.

IMG_2095

Tack Lasse för att du stöttat mig genom hela min körkortsutbildning! Bästa dagen!

Det känns ju lite extra jobbigt att skriva det här inlägget för jag klarade tyvärr inte uppkörningen idag. Jag hade ju planerat att skriva ett tjohoo-inlägg här och berätta att det helt klart var värt att dricka 3,5 dl vispgrädde innan testet. För det skulle nämligen lugna magen… Nu har jag ju liksom bara druckit massor med fett.

IMG_5818

Jaja, det är sånt som händer. Jag är lite nedslagen just nu såklart, men nya körlektioner är redan inbokade och jag kommer ju självklart att ta körkortet så snart som jag har fått en chans att träna bort mina misstag.

Igår var jag på min andra körlektion på Odenplans Trafikskola.
Jag hade verkligen tur med tiden, Soldaten började inte jobbet förrän vid lunch så jag kunde köra första tiden på morgonen.

Jag märkte att även fast det gått några dagar sedan min senaste lektion så hade min hjärna bearbetat det den lärt sig och jag hade tänkt igenom de punkter jag lärde mig sist både aktivt och undermedvetet.

130218 Davut och jag
Davut bokar in nya tider för mig i skolan bokningssystem

Lektion 2

När vi satte oss i bilen så bad min körskolelärare Davut mig att instruera honom hur han skulle ställa in sin körställning. Det var en bra repetition för mig att få instruera honom. Sedan fick jag instruera honom att starta bilen och bli körklar. Det summerade det viktigaste av det jag lärde mig första lektionen.
Davut körde iväg till parkeringen och jag fick sätta mig bakom ratten. Vi repeterade körställning och att bli körklara för att åka iväg. Jag fick motorstopp två gånger i rad! Typiskt! Jag var nog lite väl övermodig. Sedan övade vi att krypköra riktigt långsamt bara med kopplingen och jag fick tillfälle att lägga i backen och svänga runt. Superroligt!
Efter andra lektionen känner jag mig både lite nedbruten över att jag inte känner att jag kan så mycket som jag trodde (Man hinner glömma en hel del på tre år), men jag känner också att jag lär mig nytt från en riktigt stadig grund.

Jag känner att det är lite synd att jag inte har möjlighet att köra något hemma. För det skulle vara skönt att ha möjligheten att finslipa kunskaperna så att man känner sig riktigt 110% säker på det man gjorde på senaste lektionen. Jag tror att dee som har möjlighet att köra både lektioner varvat med privat mängdträning hemma har nog de allra bästa förutsättningarna.

Efter att ha pratat med Lasse som driver körskolan så bestämde vi oss för att boka in mig på teorikursen som börjar ikväll. Enligt Lasse kan man spara in upp till 20% av lektionerna om man har bra teorikunskap i grunden. Därför är det bra att läsa teorin som kurs även om man tar körlektioner privat. Så ikväll ska jag sitta i skolbänken. Det blir mycket studier under den här veckan och nästa vecka.

I torsdags var jag på min första körlektion i Stockholm. Senast jag körde bil var med mitt ex Marcus i Umeå och vår lilla Hyundai Atos aka. bilen ”bilen”. Sedan dess har det här med körkort bara varit något som jag hett önskat att jag skaffat men som kändes omöjligt.
Vem övningskör inne i Stockholms innerstad liksom? Det är ju livsfarligt! Körlektioner är något jag alltid förknippat med en intensivkurs i en håla med ett stoppljus. Jag hade till och med frågat svärföräldrarna om jag kunde bo hos dem under tiden. Kramfors var ju nästan överkurs; de har ju faktiskt flera stoppljus och även rondeller (2) sedan några år tillbaka.

Men så fick jag möjlighet att ta körkort på Odenplans Trafikskola och jag tvekade inte en sekund. Jag resonerade så att om man bor inne i stan så måste man ju kunna köra bil här också. För mig har det känts extra viktigt nu när Soldaten ska åka iväg att skaffa ett eget körkort.

IMG_4536e

Davut visar vad vi har för mål med dagens lektion

Så sagt och gjort! I torsdags träffade jag Lasse och DavutOdenplans Trafikskola och fick min första körlektion. Eftersom det var så länge sedan jag körde sist så började vi från början.

Lektion 1

Davut visade mig vad jag skulle tänka på för att få en korrekt men personlig körställning. Jag anpassade min körställning så att jag kunde sitta bekvämt och ha tillgång till alla pedaler och reglage samt översikt över instrumentpanelen, körfältet och sidospeglarna.

Efter att jag lärt mig hur jag skulle ställa in allt övade vi att starta bilen från vägkanten, blinka ut och köra iväg. Jag körde runt lite på en parkering och var själaglad över att få köra bil igen, väldigt glad också över att jag inte fick motorstopp.
Jag märkte att jag är lite ringrostig och att jag behöver få tillbaka rutiner kring att köra igen, men det kändes himla bra och jag känner att jag kommer trivas bra med Davut som lärare.Tiden flög iväg och vi bokade in två nya lektioner under veckan, nu närmast imorgon.

IMG_4543e

Jag kommer skriva i bloggen om hela min resa fram till körkort. Alla inlägg som handlar om min resa till körkort kommer hamna under toppmenyn Körkortsbloggen här ovanför.
Titta in där för att läsa alla inlägg som handlar om körkort.

Kram Jinni

Det är ju så bra varje gång det blir ett nytt år. Jag får en möjlighet att starta om allt det där som jag inte lyckades upprätthålla förra året. För jag har ju tusen förklaringar till varför det inte blev som jag lovat förra året osv.

Min kära vän Eugenia skrev såhär efter nyår:
Det haglar med artiklar om hur löjligt det är med nyårslöften. Vad händer om vi kallar dem för nyårsplaner? Jag brukar dela in mina i tre delar, minimum, realistiskt och maximum. När någonting ur Maximumdelen blir av kan man ge sig själv en guldstjärna. Blir det inte av så har man i alla fall gjort en hel del i de två andra delarna och inspirerat sig till att fortsätta sikta högre. Särskilt hårt tycker jag media går på dem som kommer igång med träningen i januari. Menas det att man ska skämmas för att uppfattas som ”nyårslöftare” och låta bli att rycka upp sig här och nu, oavsett hur det nu kan bli med träningen någon gång i april? Don’t really get the message. Jag tycker att nytt år är ett bra tillfälle att inspirera sig själv till att göra mer, göra bättre, pusha lite extra för att vara den bästa jag jag kan vara. Jo, det är bra om man hittar fler inspirationstillfällen under året, men det här tillfället är färdigt och serverat! Jag tackar och bockar. Och försöker se till att aldrig le åt någon som vill sluta snusa/börja träna/bli av med hälsofarlig övervikt/ta den där kursen man alltid ville ta/översätta klart den boken. I bästa fall blir det riktigt bra! Annars har man kanske varit rökfri i alla fall någon månad eller läst en bok och det man ville läsa en 30poängare om, eller – i alla fall försökt! Det är svårare och bättre än att bara låta bli. Heja nyårslöften!

Jag håller helt med henne och har lite smått börjat ta tag i mig själv. Jag har varit lite försiktig med vad jag ska lova och jag vill hellre, precis som Eugenia, kalla det nyårsplaner, eller årsplanering. Jag har nämligen en tendens att bli så himla besviken på mig själv om jag inte klarar av det jag lovat!

Så för att gjuta in mina planer för 2013 lite extra så skriver jag ner dem här i bloggen!

Nyårsplan för 2013 – Mitt modiga år!

  • Ta körkort
  • Gifta mig med min soldat
  • Resa ensam med Ylva
  • Gå ner mina gravidkilon
  • Äta hälsosammare
  • Sluta dricka Coca Cola
  • Studera minst en kurs
  • Det här året ska bli mitt modiga år! Här ska vågas/testas och så ska jag vara modig för Ylva under perioden när Soldaten inte kan vara med oss.

Jag tycker att jag har fördelat min lista med både lättare och svårare mål och självklart kan man bryta ner dessa stora punkter i massor med mindre delmål. Det kommer säkerligen att tillkomma en hel del roligt på listan under året, för hur ska jag veta hur hela mitt år kommer se ut? :)

Hur har ni gjort med nyårslöften?
Kram Jinni