Firade Eid Al-Fitr med Umeås bangladesher

4 september 2011

Våra fina korridorsvänner Shaffat och Saadi bjöd in mig och V till deras största högtidsfirande, avslutningen på fastetiden Ramadan.

Shaffat serverar oss när vi kom till firandet!

Efter att vi ätit gott så bjöds vi på underhållning i form av kulturell sång, humoristisk poesi och en drama-teater uppsättning.

Alla rollinnehavare i teatern

Det förälskade paret, killen är son till en mycket upphöjd man och kvinnan kommer från en inte lika fin bakgrund.

Den högt uppsatte mannen med sin tjänare.

Vi hade verkligen jätteroligt och jag är så tacksam över att jag fått möjligheten att vara med om traditioner och kultur från andra länder. Så himla spännande och givande.

Kram Jinni

Ao Dai – Vietnamese traditional dress

Fredag 15 juli 2011

Den här morgonen var det dags att prova min traditionella vietnamesiska klänning – Ao Dai. Klänningen är en present från Quyen och det var hon som valde tyget och färgerna till klänningen.

Om Ao Dai
Man vet inte riktigt var denna traditionella klädsel har sitt ursprung ifrån men man har hittat inristningar från Bronsåldern som är några tusen år gamla som visar att kvinnor bar långa klänningar med två slitsar på sidorna. Inristningarna är gjorda på Ngọc Lũ trumman (Ngọc Lũ drum, Ngọc Lũ I) som räknas som en av de mest värdefulla objekten från Dong Son kulturen under Bronsåldern.
Det finns även dokumentation från Văn Lang, den första vietnamesiska nationen, som säger att de vietnamesiska förfäderna bar långsida dräkter med en slits på vänster sida.
I dagens Vietnam används dräkten både vid formella tillställningar och till vardags, vissa skolor använder den som skoluniformer, vissa arbetsplatser använder den som företagets uniform.
Varje klänning skräddarsys speciellt för bäraren och det finns ingen massproduktion av dräkterna, de är helt individuella. Varje klänning/dräkt är därför helt unik.

Min klänning har mönstret av lotusblommor som är Vietnams nationalblomma.

Här nedanför är en video jag spelade in i Umeå med många av mina vietnamesiska vänner när de bär sin Ao Dai. Som ni ser är de högst personliga och man väljer vilka färger och mönster man vill ha på sin klänning. En Ao Dai kan göras billigt eller nästan hur dyrt som helst beroende på var man köper klänningen, materialvalet och designen. Min fina klänning kostade ca 200.000 dong i tygkostnad och 200.000 för sömmerskans arbete. Det motsvarar ungefär 60kr+60kr svenska kronor, eller totalt 12 €.

Bilderna nedan har jag lånat från vänner.

Bilden ovan och nedan är från den tradtionella delen av Anh och Châu’s bröllop.

Lunch, rakpermanent och en trött hund

Lördag 9 juli 2011

 

Efter besöket på marknaden gick vi hem till Thuans föräldrars hus och åt lunch tillsammans med hennes pojkvän Marlon och Hoa som också kom på besök.

Marlon och Thuan

Thuans syster Hoa som är i Sverige var med via videochatt =)

Thuans mamma och pappa, Marlon och Thuan

Efter lunchen slappade vi med lite frukt

Jag lär känna familjens hund Queen

Vår trotjänare, motorbiken vi fick låna av Quyen

Thuan och jag begav oss iväg till en hårsalong och skulle klippa oss och jag skulle prova asiatisk rakpermanent. Jag tog tyvärr inga bilder inne på salongen, jag försökte be Thuan ta några bilder åt mig men hon tyckte det var lite konstigt, haha! Hårsalongen var jätteroligt, den var nyöppnad och hade unga hippa frisörer och assistenter. Något som jag blev jätteförvånad över var att när en speciell låt spelades i högtalarna så ställde sig alla i personalen, som inte höll på med någon kund precis då, upp och dansade en koreograferad dans och klappade händerna i takt. Snacka om coolt! Ca 10-12 personer var med och när låten var slut återgick de till sina arbetsuppgifter. Men det gav verkligen positiv energi och glädje i salongen. Alla kunder såg jätteglada ut.

Min hårbehandling tog 6 timmar, behandlingen behövde upprepas tre gånger innan frisören blev nöjd. Mitt hår har aldrig varit så rakt och glansigt så det kändes jättehäftigt. Frisören trodde först att han inte skulle lycka göra mitt hår rakt men efteråt blev både han och jag supernöjda. Ett helt gäng med frisörer kom över och kände och luktade (??!!) på mitt hår.

Behandlingen med klippning kostade 430.000 dong (≈ 135 kr) vilket ansågs vara väldigt dyrt – vi tog den dyraste behandlingen med den dyraste sortens hårprodukter. Vi gav våra assistenter och frisörer rikligt med dricks 70.000 dong (≈ 22 kr), vilket motsvarar ungefär en dagslön för de flesta vietnameser i arbetarklassen.

När vi var iväg hos hårfrisören åkte V och Marlon iväg och fikade. V ville jättegärna få tag på en speciell datormus, en Razor Spectre, och Marlon hjälpte honom hitta den för 1.500 000 dong . Det tog honom någon timmes runtringande till flera butiker och massor av letande på nätet innan rätt mus lyckades lokaliseras. Eftersom det var helg hann vi inte få tag på den samma dag så Marlon erbjöd sig att åka och köpa den och överlämna den under kommande vecka.

Efter Marlons och Vs fika var Marlon tvungen att åka iväg och jobba, han undervisade i IT. Det lämnade V ensam i Thuans föräldrars hus tillsammans med Thuans mamma. Efter 6 timmar väntan var han ganska purken, speciellt som sladden till routern hade åkt ut och han varit utan internet hela tiden. Istället roade han sig med att ta kort på Queen som låg och sov på golvet, efter det spelade han kort på Thuans dator och såg ut att dö av tristess när vi kom tillbaka.

 

Fina i håret

När vi var tillbaka från hårsalongen var klockan ganska mycket, Thuan följde oss på vägen hem till hotellet så att vi skulle hitta. Queen ville också gärna följa med och hoppade vant upp på motorbiken.

Video: På väg tillbaka med motorbike

I Ho Chi Minh City åker vi motorbike i princip överallt, det är det smidigaste sättet att ta sig fram. Skulle verkligen inte vilja köra bil här, men det skulle vara bekvämt när det regnar!

Jag har gjort en liten video som jag filmade medan vi åker motorbike längs med bukten i Vũng Tàu. Trafiken är väldigt lugn jämfört med Ho Chi Minh City.